Orden brinner i min hjärna, del 4

Där jag allra minst av allt vill vara just nu 1/11 2008

Jag har inte hunnit skriva på länge. Det har hänt så mycket, och jag tänker inte skriva om det, så fråga inte. Du kan be mig tusen gånger och jag tänker ändå inte nämna ett ord om det.
Det är höst nu. Löven faller som du faller när jag faller genom sängen ner under marken till det varma där jag skulle vilja stanna med dig för alltid. Du skulle kunna sjunga och jag spela gitarr, du vet den där låten om alla årstider som egentligen inte har någon text, men du skulle kunna göra en, eller vi skulle skriva en tillsammans. Göra allt tillsammans, borsta tänderna duscha gå på toaletten äta dricka vatten bli berusade av höstens varma färger för att sedan somna in under vintern som ändå bara är grå och kall och sen vit så det gör ont i ögonen.
Vad tänker du på?
Det brukade du alltid fråga mig så fort jag blev tyst. Vad tänker du på? Jag blev alltid tagen av frågan så även om jag tänkte på en miljon saker som jag skulle vilja prata om så svarade jag alltid: jag vet inte, ingenting speciellt.
Det är höst nu (älskling)

It`s a cold and it`s a broken hallelujah

/K