Vissa lördagar har eleverna gästföreläsare. I helgen var en av lärarnas fru här och pratade om sitt liv som politisk fånge. Ja, hon har suttit i fängelse i sammanlagt 12 år. I två omgångar. Vi har under mina lektioner i genus pratat om förebilder, igår fick vi möta en otrolig sådan.
Hon blev intervjuad inför eleverna av en annan lärare här på skolan. På frågan om varför hon började med politik svarade hon: "På grund av ojämlikheten. På grund av regeringens orättvisa behandling av folket". Och för att hennes mamma var politiker. Under revolutionen i Burma 1988 engagerade hon sig i hemlighet, hennes familj visste ingenting. Hon hann vara aktiv i omkring tio år när hon blev arresterad. De sökte upp henne i hennes hem och efter långa förhör blev hon förd till ett fängelse för politiska fångar. År 1998 dömdes hon till 42 år i fängelse.
42 år.
För att vara politiskt aktiv. För att ha uttryckt sin åsikt.
I fängelset fanns inget vatten, ingen mat (den som fanns var extremt dålig och alla som åt blev sjuka), det var trångt och smutsigt. Efter sju år i helvetet, som hon själv beskrev det, släpptes hon 2005. Trots detta valde hon att fortsätta med politiken. Hon ville ha demokrati i Burma. Men redan 2007 blev hon arresterad igen och satt då i fängelset, dock i ett bättre än i det första, i fem år. 2012 släpptes hon fri och återvände hem. Hennes familj var fattig och de var arga på henne. Hennes mamma var sjuk, de behövde både pengar och hennes hjälp. Ändå hade hon valt politiken.
Idag bor hon i Mae Sot tillsammans med sin man (som är lärare här på skolan). De träffades i fängelset. Han var politisk fånge i 16 år.
16 år.
Att vara så starkt beslutsam om någonting och att offra sitt liv i frihet för att uppnå det är så extremt beundransvärt. Frågorna efter intervjun var många, eleverna verkade tagna. Hon lämnade ingen oberörd, särskilt inte mig. Jag har fått en ny förebild.
God Jul och Gott Nytt År!
Hon blev intervjuad inför eleverna av en annan lärare här på skolan. På frågan om varför hon började med politik svarade hon: "På grund av ojämlikheten. På grund av regeringens orättvisa behandling av folket". Och för att hennes mamma var politiker. Under revolutionen i Burma 1988 engagerade hon sig i hemlighet, hennes familj visste ingenting. Hon hann vara aktiv i omkring tio år när hon blev arresterad. De sökte upp henne i hennes hem och efter långa förhör blev hon förd till ett fängelse för politiska fångar. År 1998 dömdes hon till 42 år i fängelse.
42 år.
För att vara politiskt aktiv. För att ha uttryckt sin åsikt.
I fängelset fanns inget vatten, ingen mat (den som fanns var extremt dålig och alla som åt blev sjuka), det var trångt och smutsigt. Efter sju år i helvetet, som hon själv beskrev det, släpptes hon 2005. Trots detta valde hon att fortsätta med politiken. Hon ville ha demokrati i Burma. Men redan 2007 blev hon arresterad igen och satt då i fängelset, dock i ett bättre än i det första, i fem år. 2012 släpptes hon fri och återvände hem. Hennes familj var fattig och de var arga på henne. Hennes mamma var sjuk, de behövde både pengar och hennes hjälp. Ändå hade hon valt politiken.
Idag bor hon i Mae Sot tillsammans med sin man (som är lärare här på skolan). De träffades i fängelset. Han var politisk fånge i 16 år.
16 år.
Att vara så starkt beslutsam om någonting och att offra sitt liv i frihet för att uppnå det är så extremt beundransvärt. Frågorna efter intervjun var många, eleverna verkade tagna. Hon lämnade ingen oberörd, särskilt inte mig. Jag har fått en ny förebild.
God Jul och Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar