Igår cyklade jag in till stan och påmindes om varför jag är här, varför jag sökte den här volontärtjänsten. Jag älskar att resa. Det finns ingenting som får mig att känna mig så levande. Allt i min kropp känns, vartenda sinne är aktivt. Alla dofter, alla ljud, alla känslor och allt jag ser fyller mig med en känsla som egentligen inte går att beskriva i ord. Jag känner mig fri! Är så otroligt glad över att jag har fri rörlighet som gör att jag kan upptäcka människor, kulturer, mat, musik och traditioner som är så långt ifrån min egen. Att ta del av ett helt annat sätt att leva. Inse att vi alla är människor, alla lika - alla olika.
Men det här uppdraget är ju inte som en vanlig resa. Det är så mycket mer. Jag kan bara förklara det som att det känns viktigt. Viktigt för eleverna att få vara här och prata om saker som många av de aldrig tidigare fått prata om. Om mänskliga rättigheter, ekonomiska system, globaliseringen, genus, olika ideologier, rasism, socialdemokrati med mera. Ja, saker som troligtvis du och jag tar för givna i vår vardag. Åtminstone tar för givna att kunna prata om.
Vi har pratat mycket om hur det är att leva under ett förtryck. Någonting som jag aldrig fullt ut kan förstå. Någonting som jag inte heller kan förstå, är de fyra kamrater från SSU som i veckan vägrades resa in i Israel. De var på väg till Palestina för att delta i en konferens men blev istället förhörda, satta i förvar och fick inte sova på två dygn. Det som ändå ger lite ljus i denna sjuka värld är att just sådana människor finns, de som kämpar för demokrati. Mina tankar går till alla de människor som dagligen utsätts för förtryck.
Trots allt det som skulle fått mig att för länge sedan ge upp, finns här ett brinnande engagemang och en stark övertygelse om att ett annat samhälle är möjligt. Det går liksom att ta på, det ligger i luften. Jag känner det när jag andas. Det är hela tiden närvarande. Allt som sker här är på grund av att när eleverna åker hem så ska de sprida sin kunskap, framförallt om mänskliga rättigheter (har de själva sagt).
Den här volontärtjänsten är ju också minst lika viktig för mig (även för SSU tänker jag). Utbytet som jag är med om här ska jag ta med mig hem och sprida. Sprida det likt mina elever ska sprida sin kunskap och skapa revolution.
Men det här uppdraget är ju inte som en vanlig resa. Det är så mycket mer. Jag kan bara förklara det som att det känns viktigt. Viktigt för eleverna att få vara här och prata om saker som många av de aldrig tidigare fått prata om. Om mänskliga rättigheter, ekonomiska system, globaliseringen, genus, olika ideologier, rasism, socialdemokrati med mera. Ja, saker som troligtvis du och jag tar för givna i vår vardag. Åtminstone tar för givna att kunna prata om.
Vi har pratat mycket om hur det är att leva under ett förtryck. Någonting som jag aldrig fullt ut kan förstå. Någonting som jag inte heller kan förstå, är de fyra kamrater från SSU som i veckan vägrades resa in i Israel. De var på väg till Palestina för att delta i en konferens men blev istället förhörda, satta i förvar och fick inte sova på två dygn. Det som ändå ger lite ljus i denna sjuka värld är att just sådana människor finns, de som kämpar för demokrati. Mina tankar går till alla de människor som dagligen utsätts för förtryck.
Trots allt det som skulle fått mig att för länge sedan ge upp, finns här ett brinnande engagemang och en stark övertygelse om att ett annat samhälle är möjligt. Det går liksom att ta på, det ligger i luften. Jag känner det när jag andas. Det är hela tiden närvarande. Allt som sker här är på grund av att när eleverna åker hem så ska de sprida sin kunskap, framförallt om mänskliga rättigheter (har de själva sagt).
Den här volontärtjänsten är ju också minst lika viktig för mig (även för SSU tänker jag). Utbytet som jag är med om här ska jag ta med mig hem och sprida. Sprida det likt mina elever ska sprida sin kunskap och skapa revolution.
Visst är det en sjuk värld vi lever i, makten och girigheten styr allt, patriarkatet gör allt för att stoppa kvinnor från att få för mycket plats. SD, detta rasistiska, homofobiska och kvinnohatande parti går framåt och det skrämmer mej. Vår jord blir misshandlad, hur ska dom kommande generationerna kunna leva här? Du gör ett underbart och viktigt jobb, kämpa på! <3 Ann-Marie
SvaraRadera