Där du allra minst vill vara och dagen har inget datum
När ingen vill lyssna, när ingen kan höra, när jag inte kan prata, när du inte kan se och jag inte kan få dig att se mig. När jag har ont för att du inte vill för att jag vill börjar jag skriva. När fingrarna gör ord till meningar kan jag inte sluta för det tar aldrig slut på papper och aldrig heller
ord.
Det är frusen mark under fötterna på ett utsatt folk för tiden väntar inte. Orden respekterar inte, göm er, och tiden ser er. Spring, och tiden hinner ifatt. Skrik och det blir ändå ett ord. Skrik högre, spring snabbare. Och tiden är alltid snabbare än er.
Med all min djupaste kärlek. Jag älskar dig. Även om du bara finns inuti min kropp.
Jag ska elda upp orden,
precis som orden brinner i min hjärna.
/.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar