Orden brinner i min hjärna, del 7

På caféet vid hörnet av torget 23/11 2008

Kära du.
Idag har jag varit ute och sprungit, eller gått. Jag kan ju inte springa men lite motion blev det. Jag träffade två hundar som enligt ägaren gillade mig väldigt mycket, synd att jag är så allergisk.
Det är kallt nu, det är så kallt att jag måste ha både vantar och mössa och långkalsonger på mig, måste du också ha det? Det är vinter, vart är du då? Varför är du inte här med mig. Varför är vi inte med varandra och värmer kroppsdelar som inte kan stå emot det kalla som gör allt för att tränga sig in. Jag är lika hård som en dörrvakt för att inte låta kylan äta upp mig. Men även om du vore kall så behöver du ingen legitimation för att komma in till mitt så kallade hjärta. Där ska det tydligen rymmas en hel del. Men ibland så kan jag inte känna någonting, ingenting. Fast om jag känner ingenting så känner jag ju någonting, men det är tomt. Känner du så ibland?
När mormor dog så kände jag så. Hon var den bästa jag visste, jag har egentligen aldrig tyckt om någon så mycket, det var sådan ärlig kärlek. Men när hon dog kunde jag inte gråta en tår. Kunde inte skrika ut min sorg, sa ingenting, log inte mot prästen eller hennes systrar på begravningen, men jag la ett brev på kistan. Hon förstod mig nog, även om jag inte själv gjorde det, eller aldrig gör. Det finns så mycket att tänka på. Idag har jag tänkt på om näringsinnehållet i ägg ändras om det är kokt, stekt eller rått. Vet du vad som händer med näringen i ägget när man tillagar det?
Åh, jag skrev en ny dikt för några dagar sedan. En tidning är intresserad av att publicera den.

SMS Messenger

Vi kan leka gräsklippare,
ägna dagen åt meningslösa
tidsfördriv
Gå vilse på gatorna
dricka kaffe prata poesi
För här blir alla pusselbitar oskiljaktiga

Vi kan ta världen med storm,
läsa guds tankar i landskapens litteratur
växa med molnen och springa på Amsterdams gator
Skickar du fel,
eller är det bara ödet?

Och kanske går det så långt mellan oss en dag att du tagit en plats i min skrivbok
Där du samlas i ord, i hemlighet
Jag skickar inte fel

Vem vet, blickar under stjärnorna
allt i två delar
Bilden säger allt, vågar du titta?
Gamla ord påminner om sorg
Kan inte se dig i mörker
Vad menar du?

/A