Systerskap

Den senaste tiden har de flesta av mina elever slutat kalla mig för lärare, nu heter jag Johanna och det känns väldigt bra. I tisdags kväll hände dock någonting väldigt speciellt. Jag har kvällsstudier med tjejerna varje tisdag och det går till så att vi pratar om allt och inget. Jag hjälper dem med deras examensessä, vi reder ut olika begrepp och ord som de lärt sig under veckan, men framförallt så pratar vi om saker som gör att vi lär känna varandra. I tisdags kväll hände någonting. Jag vet inte exakt vad, men jag blev en syster och det känns stort.

Jag har den senaste tiden märkt att tjejerna börjat ta efter saker som jag gör, de har bland annat börjat klä sig som mig. För några veckor sedan köpte jag två t-shirts på en marknad, nu har några tjejer köpt likadana. När de var nyinköpta kom de stolt till mig och visade upp vad de köpt. Nu har jag kanske blivit det jag alltid velat vara, en förebild. Det känns såklart bra, men det innebär också väldigt mycket ansvar.

I tisdags avslutade tjejerna kvällsstudierna med att berätta att de ser upp till mig. Och jag ser upp till er också! svarade jag. De tittade på mig som om jag var helt galen som just yttrat de orden. Av alla de livsberättelser jag har hört här så beundrar jag tjejerna (och killarna också såklart) så himla mycket. De har varit med om saker som du och jag bara läser om. Så när de säger att de ser upp till mig så undrar jag bara för vad? Det är ju ni som tagit er igenom saker jag aldrig ens funderat över. Det är ju ni som varit på den här skolan i åtta månader, fastän ni längtar hem varenda minut.

Det här med att undervisa kanske bara är en liten del av det här äventyret. Att vara en syster är så mycket större.