Orden brinner i min hjärna, del 6

Under täcket i sängen 16/11 2008

Yann Tiersen. Vilken man. Min favoritkompositör. Han gör de finaste låtarna som finns, du vet den låten 8 Mm som Jens spelade för oss på piano på skolavslutningen i tvåan på gymnasiet, den är så himla vacker. Du borde lyssna på den.
Det gör ont i mig nu, i bröstet, i fötterna och i mina naglar. Jag har feber och är förkyld, undrar hur mycket snor en människa kan producera. Min näsa är större än en bakpotatis och rödare än Rudolfs mule (haha, där var jag lite fyndig).
Idag vaknade jag med huvudvärk, tog en alvedon, två alvedon, en ipren, en ibumetin, och drack femhundra liter juice, tropisk juice från ICA. Sedan gick jag till jobbet för att hämta en sak så att skulle kunna fortsätta med jobbet hemma, ja, jag jobbar ju hemifrån. Men jag lovar dig att det var det dummaste jag gjort det senaste året, eller månaden, eller ja, veckan i alla fall. Vägen till jobbet kändes som tusen mil lång och backen efter skolan var som att bestiga ett berg. Så nu ligger jag här, i sängen med hög feber, och om jag ska vara ärlig är det ganska skönt på ett sätt. Klockan är snart två och jag måste försöka äta lunch, men mat smakar så himla äckligt när man är sjuk, som din ärtsoppa som du skrev om för någon månad sedan.
Vet du? Jag saknar dig faktiskt, eller ja, inte faktiskt utan jag saknar dig. Du kanske kan ringa mig snart? Det är ganska ensamt här, ensamt, kallt och blåsigt. Ibland när jag tittar på mina saker känns det som de bara blir större och större och kommer äta upp mig. Inte innifrån, utan utifrån. Det är en ny känsla.
Hur mår du? Vad har du gjort idag? Alltså den dagen då du läser brevet.
I förrgår gick jag på stan, jag köpte ett par nya sandaler för mina sista pengar, eller jag har ju pengar till mat, men egentligen var det köpet ganska onödigt. Jag hörde din röst i mitt huvud när jag stod inne i skoaffären: ”ibland måste man unna sig, du är värd det!”

Att vara sjuk är som att ta LSD. Allt runtomkring snurrar tokigt, får fina färger och antar nya former som egentligen inte finns. Jag tänker på dig så mycket att jag blir sjuk.

/K